Nu har ett nytt projekt inletts inom detta uppdrag. Projektet syftar till att ge beslutsfattare och intressenter underlag att förstå utvecklingstendenser för utbud och efterfrågan på digital spetskompetens fram till år 2035.
Inom ramen för regeringsuppdraget utvecklas olika typer av statistik- och prognosverktyg för att belysa både utbud och efterfrågan på digital spetskompetens på kort och på lång sikt. För att beskriva denna utveckling utifrån ett längre tidsperspektiv har ett nytt forskningsprojekt initierats. Analysen är tänkte att kunna användas som ett underlag för planering av framtida utbildningar och besvara frågan om vilka typer av kompetenser som kommer efterfrågas, vilka volymer det rör sig om, samt hur utbildningsutbudet kan utvecklas och anpassas för att motsvara denna efterfrågan.
Forskningsprojektet pågår under våren 2022 och leds av Fredrik Heintz, professor vid Linköpings Universitet. I teamet ingår även Jan Gulliksen (KTH), Amy Loutfi (Örebro Universitet), samt Anna Foka (Uppsala Universitet).
Vi ställde några frågor till Fredrik Heintz.
Hej Fredrik! Vem är du och vilken är din bakgrund?
– Jag är professor i datavetenskap vid Linköpings universitet där jag forskar om artificiell intelligens (AI). Jag är också väldigt intresserad av utbildningsfrågor och har bland annat startat ett nytt civilingenjörsprogram i mjukvaruteknik och varit med att införa programmering i grundskolans läroplan.
Vad handlar ert projekt om och hur kommer det bidra till regeringsuppdragets mål om att främja digital spetskompetens?
– Vårt projekt handlar om att göra en framtidsanalys av tillgång och efterfrågan på kompetens utifrån en trendanalys kombinerat med en analys av större policybeslut som skulle kunna tas. Målet är att konkretisera några möjliga utvecklingar och hur vi skulle kunna säkerställa tillgången till den kompetens Sverige behöver på lite längre sikt.
Kan du redan nu berätta lite om vilka resultat ni förväntar er att uppnå?
– Även om den tekniska utvecklingen går väldigt fort tar det lång tid innan ändringar i utbildningssystemet får genomslag. Därför är det viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv på 10-20 år in i framtiden när man fattar större policybeslut. Vi hoppas kunna föreslå och motivera några sådana policybeslut som borde tas nu, för att säkerställa att vi har den kompetens vi behöver om 10-20 år. En sak är säker, vi kan inte fortsätta som vi gör idag.